Det finns en anledning till att jag numera Alltid låser dörren när jag själv duschar och det är för att Thomas flera gånger gett mig en hjärtattack när han hoppat fram bakom skynket.
Så.
Nu skulle han få igen!
Vi smyyyger in, Emilia sitter i famnen och fnissar spänt och jag rör mig som en panter fram till skynket.
Med ett högt skrik drar vi bort draperiet och- drar lite för hårt.
Stången far iväg med ett brak och skynket lägger sig som en tung blöt matta på oss.
Thomas hann inte bli rädd, istället gav han mig det roligaste ansiktsuttrycket jag sett på länge.
En typiskt uppgiven blick på draperiet och en min som tycks säga "jaha. Då får man laga det där Också."
Senare på kvällen efter jag kommit hem från jobbet gör jag mig iordning inför natten. Klockan är över 23, Thomas ligger trött till sängs och Emilia sover sen länge. Jag sitter på toa och filurar över jobbet som varit och hur allting hade gått.
Helt plötsligt rycker Thomas upp dörren och tjoar till- mitt avgrundsvrål gjorde ont lika mycket på insidan som det gjorde för grannarna.
så såg jag ut, spindeln var Thomas ofc
Mitt hjärta stannade åtminstone någon sekund men ilskan fick igång det.
Han gjorde det igen!
Emilia?
Hon sov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar