I huvudet på Verra

V

ilket härligt regn jag har hamnat i två dar i rad nu!

Cyklade hem från stan med fina Marielle och det har skvätt lite under vår vinstund i centrum. Men när vi skulle hem öppnade sig himlen och vi såg ut som två blöta katter farandes på cykeln, skrattandes och vinglandes.

Igår åkte jag och en kompis ner till bion med bil, då vädret inte tillät mig att cykla överhuvudtaget. Vi parkerade vid järnvägen och efter att ha suttit och tittat på Läderlappen i närmare tre timmar kommer vi tillbaka till en djup vattenpöl som omringade bilen..
Vi fick vada oss fram för att nå dörrarna!

Nu har jag klivit upp närmare halv sex två dar i rad och jag börjar känna mig -faktiskt!- trött om kvällarna.
Ska erkänna att jag inte sovit mer än 2-3 timmar per natt i några veckors tid, men det här schemat gör mig mer tacksam att ligga i sängen nu =)

Sedan är jag less på bergochdalbanan som pågår i ens sinnesstämning. När ska det plana ut?
När ska jag börja bry mig om alla de bra saker som sker runt mig istället för att växla mellan ilska, depp, hopp, apati och hysteri.
Det går mig på nerverna att jag hela tiden visar upp mina sämsta sidor, när allt jag vill göra är att visa att jag inte är en påse skit utan en rätt vettig människa.
Men jag lyckas inte riktigt med det och det gör mig ledsen.
Förut var jag faktiskt rätt ok, jag vet inte när och hur det ändrades.

Min saknad efter Emilia är vansinnigt jobbig nu, det här måste bli bättre snart.