Efter tredje advent

Jag är långledig från jobbet och har dessutom tagit ut några semesterdagar denna vecka, men ikväll var det jobbmöte med jultallriksbjudning.


Vi satt och surrade av oss och det var trevligt att träffa alla jobbisar på fri tid.
Jag jobbar bara EN dag denna vecka och det betyder mycket ledig tid med Emilia. På den tiden som egentligen inte är min, så jag är jätteglad! Yay!

I helgen var vi i Sundsvall!
Det var på tiden, minst sagt. Jag fick dessutom låna bilen i stort sett hela tiden vilket var guld värt. Inte för att vi gjorde så många utflykter, vädret var galet så vi höll oss inne.
Förutom när jag fick den briljanta idén att ta en sväng när det snöade som värst, plogades som minst och sikten var som sämst.
Fastnade på en parkering och tänkte att "jaha, här blir jag hela kvällen"  men löste biffen efter Många försök. Fick träffa lite folk och byta miljö, det känns att jag blivit gladare av detta.

Blir även glad av mer miljöombyte snart, ledighet, jul och familjeträffar.
Jag har dåligt nog inte köpt en endaste julklapp än och tanken var att börja idag. Tyvärr var Emilia krasslig och fick stanna hemma med mig- hon verkar piggare och har slutat hosta så eventuellt blir det dagis imorgon. Jag har tre dagar till på mig med mina ärenden så känner mig inte stressad än med allt som ska göras.
Huvudsaken hon blir frisk!

Har lite trevliga kompisträffar den här veckan innan vi skiljs för jul, uppskattar mina vänner mer och mer!
Man ska vara glad över att ha så fina personer nära en, som faktiskt bryr sig om det lilla.
Som lyssnar när man pratar om samma sak tjugo gånger i ett samtal, som kommer över när man behöver sällskap och som i alltihop får en att må bra även när man inte ser det själv =)

Jag har mer att processa i mitt huvud efter denna helg, inser att jag måste gå tillbaka till mitt glada jag för att komma nånvart och visa -inte minst för mig själv- att jag inte är en jobbig människa att vara med. För att lyckas med det (eftersom jag i grunden är på djupaste botten) kanske jag kan låta mig ha en öronmärkt dag för det? En gång i veckan får jag vara urbitter, men tvinga mig till att förtränga det de andra dagarna?
Så en dag när bitterdagen kommer så kanske jag inte ens behöver den?

Jag har så mycket att ordna med som kräver mitt fulla fokus; boende, jobb, framtid och trygghet med Emilia. Det känns när jag är som mest förnuftig med mig själv att jag slösar tid på kortsiktiga problem.
Det som är svårast att lösa är dock det jag oftast hänger upp mig på.

Det är något att jobba på i alla fall =)

Nu ska jag göra kväll, kolla till så Emilia sover djupt och fint och själv försöka sova. Min insomnia håller på att ta ut sin rätt.

Hejdå bloggen =)