På kvällskvisten

Satt just och laddade upp en nytagen bild på min mage, som ni kan se i inlägget under.
Blev lite chockad när jag jämförde tidigare mag-bilder med gällande- man blir lite hemmablind i sin egen kropp.

Till exempel har jag intalat mig att jag inte gått upp så mycket eller att jag inte har sååå mycket vätska i kroppen. Det kan jag lika gärna sluta med nu, haha.

Jag pustar och stånkar varje gång jag reser mig eller ska böja mig ner och göra något.
Jag vaggar när jag går ute, för det känns säkrare och skönare.
Jag får så in i baskinge ont i fötterna av en dags golvjobb (snyft).
Jag har aldrig något att ha på mig.

Listan kan göras lång, ooo så lång. Mycket är vanligt gnäll och en ovana eftersom fysiken förändras, men detta bär ju något gott med sig. Jag är egentligen inte missnöjd, börjar bara bli ruskigt bekväm av mig. Ha!

Som tur är ska Thomas och jag hälsa på några hundvalpar och snutta med dem på fredag, det är i grannhuset så förhoppningsvis vill hon ha lite hjälp med att motionera dessa småttingar.
Jag behöver en ursäkt att dra ut på promenader, det är ingen som tvingar ut mig och jag skulle inte vingla ut ensam för det är rätt så tråkigt.

Annars har jag bestämt att vi ska på bio denna vecka. Främst för att det var så längesedan och för att jag vill att vi lämnar lyan en kväll. Vad utbudet är har jag ingen aning om och det kvittar lite..

Det är hockey på lördag, det ska jag också tvinga ut honom på.
Särskilt sedan Thomas bangade gå på julkonsert med mig igår, den toffeln.
Malena Ernman gästade Sundsvall, det händer inte ofta så jag försökte använda mina hundögon på honom men han var så trött.
Äh.

Jobbar EN dag till denna vecka och det är imorgon kväll. Planerar att sova ikapp mig och vara social med så många jag hinner =)

Nu ska jag avrunda kvällen, måste knyta mig fast klockan står på 20.
Efter en dag på jobbet och en kväll i stallet är jag helt färdig!

~Kram~