Ibland känns det som att allt börjar bli bättre, lättare.
Att det som är nu kanske borde ha blivit så för att det är rätt.
Men sedan på kvällen hör jag porten öppnas och trappsteg. Hjärtat börjar klappa, men det är aldrig han som kommer genom min dörr.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar