Runt varje hörn och i varje galleria står de där.. ungdomarna med en pärm i näven och en pin faststucken på skjortan.
De satans ettriga typerna som ska värva en i Allt och mycket mer. De iglar sig fast och förföljer en i flera steg samtidigt som de tjattrar i örat på en om jag är intresserad av just deras skitsak. Och varför står de så tätt efter varann??
Tyvärr är det inte struntsaker de promotar längre heller. Nej, nu är det Röda Korset, Läkare Utan Gränser eller Greenpeace-aktivister som siktar in sig på en när man går förbi.
Alltså, det går inte att kråma sig ur det på ett bra sätt. Inte när det gäller att rädda liv eller bli fadder.
Man kan lätt muttra nåt surt när tele2-fjantarna gapar om abbonnemang, men det går inte att vara otrevlig på folk som gör det för en bra sak!
Alltså, jag vill inte bli störd när jag går i gallerior. Den personen som kom på detta ypperliga extrajobb för ungdomar borde skjutas rent ut sagt.. jag får ont i magen varje gång de närmar sig och det är för att jag inte har en bra taktik!
Ljuga är inte min starka sida, säga nej är ännu svårare så jag blir alltsom oftast bara less när jag gör ärenden på stan.
Ja, jag tror knappast jag är den första som lessnat så förhoopningsvis utrotas dessa märkliga typer.
Tidigare idag fick jag ett samtal från en dam i Uppsala. Hon hade i tre veckors tid tagit hand om en tigrerad katt som passade in på min Lucas. Mitt hjärta hoppade flera steg och jag började snabbt i mitt huvud planera när jag snarast kunde åka upp dit och hälsa på.
Det kom dock fram att det var en annan katt.. han hette Hilbert och kom från Knivsta, vilket kunde tydas på hans öronmärkning. Detta fick jag veta när vi talades vid på telefon för några timmmar sen.
Antiklimax slog till och gjorde mig rätt deppig.
Alltså, varför kan inte någon läsa av min Lucas öronmärkning??
Jag börjar seriöst tro att han inte kommer dyka upp alls.
Imorgon åker jag bort några dagar, nästa vecka ska jag kolla på lägenheter och hoppas kunna göra något vettigare av min vardag.
Helst av allt skulle jag vilja hämnas grovt på det som hänt senaste tiden men jag ska hålla det inne. Ett tag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar