I tre dagar och tre nätter(...) har min tv varit svart. Likaså mitt internet om det går att använda samma termer.
Upptäckte det inte lika snabbt som mina grannar, men ikväll blev jag rätt less och uttråkad. Dels för att Telia hela tiden skjuter fram lösningen (imorgon kl 15 är det fixat- har jag fått höra flera gånger) och dels för att mina och Emilias kvällsrutiner innefattar efter bad- massage framför barnprogram.
Vi har haft tö och slask i Uppsala, vilket har gjort cykelturerna till ett äventyr i sig.
Imorse satte sig Emilia i två olika vattenpölar innan vi kommit fram till förskolan- väl framme visade det sig att jag inte hade några extrabyxor kvar.
Hon fick gå runt med avdelningens fina paljettkjol tills allt torkat, så tro mig.
Hon var så nöjd, så.
På lördag är det mello-start och passande nog kommer det över lite folk hem till mig.
Är rätt sugen på att gå ut och dansa i helgen!
Nu har jag varit sen här i bloggen att fira syster min- hon fyllde faktiskt år i måndags! Hur gammal hon blivit törs jag inte skriva ut längre, men hon lär bli firad så rejält det går på lördag i alla fall ;)
Imorgon lämnar jag av jänta på förskolan och tackar för ännu en härlig vecka med henne. Vi hann besöka Pelle Svanslös i hans hus och röja runt härhemma som vi alltid gör när vi leker.
Till veckan ska jag braigt nog ha henne lite extra, så separationsångesten har inte satt in riktigt än.
Dags att sova och samla krafter, hej svejs på er!
onsdag, januari 30
fredag, januari 25
Barnhelgen är här!
Ja, nu är det vi tjejer igen!
Vi hade vår första lediga dag ihop idag och den var kall och härlig! Imorgon ska det inte bli mildare så det är lika bra att stålsätta sig =) För ut ska vi!
Jag är på strålande humör denna vecka, har fått bra nyheter och hunnit med mig relativt bra utöver det. Jobbmorgnarna får upp mig så jag kommer igång och har fått spendera lite extra tid med Emilia.
Jag planerar att åka till badhuset med henne någon dag här, där har vi inte varit sen i somras. Det är på tiden med andra ord!
Njae, har inte så mycket att tillägga i det här inlägget mer än att det går uppåt!
Ha en trevlig helg ni därute!
Vi hade vår första lediga dag ihop idag och den var kall och härlig! Imorgon ska det inte bli mildare så det är lika bra att stålsätta sig =) För ut ska vi!
Jag är på strålande humör denna vecka, har fått bra nyheter och hunnit med mig relativt bra utöver det. Jobbmorgnarna får upp mig så jag kommer igång och har fått spendera lite extra tid med Emilia.
Jag planerar att åka till badhuset med henne någon dag här, där har vi inte varit sen i somras. Det är på tiden med andra ord!
Njae, har inte så mycket att tillägga i det här inlägget mer än att det går uppåt!
Ha en trevlig helg ni därute!
söndag, januari 20
#badet
Det är inte ofta jag tar mig tid till att varva ner.
Aldrig, är jag snudd på att skriva.
Men efter en lång och BRA dag känner jag att det här är det enda rätta.
Jobb, Johan Glans live i konserthuset, två maskiner tvätt och en snabbstädning i lyan så den luktar smultron.
Då vill jag inte annat än fortsätta med mig själv.
Det är därför jag nu sitter med inpackning i håret, nyplockade ögonbryn, lena ben och ansiktsmask.
För att förstärka den klyschan tände jag doftljus i badrummet och smuttar på rosevin i badet. Har ni hört nåt värre?
Livet! :)
Imorgon är det måndag hörni- nya tag!
Aldrig, är jag snudd på att skriva.
Men efter en lång och BRA dag känner jag att det här är det enda rätta.
Jobb, Johan Glans live i konserthuset, två maskiner tvätt och en snabbstädning i lyan så den luktar smultron.
Då vill jag inte annat än fortsätta med mig själv.
Det är därför jag nu sitter med inpackning i håret, nyplockade ögonbryn, lena ben och ansiktsmask.
För att förstärka den klyschan tände jag doftljus i badrummet och smuttar på rosevin i badet. Har ni hört nåt värre?
Livet! :)
Imorgon är det måndag hörni- nya tag!
fredag, januari 18
Ett evigt sökande
På flera fronter gräver, söker, sliter, luskar och klickar jag mig fram på nätet och läser tidningarna som ramlar in här hemma.
Söker, jobb, boende, kläder till Emilia- kläder till mig. Prylar som ska säljas, papper som ska hittas (jag bor alldeles för stort de gånger papper ska letas fram), saker som ska skickas in, anmälningar som ska göras i tid, datum hit&dit och så vidare och så vidare...
Mina dagar som borde kännas softa när Emilia är på förskolan är ett enda virrvarr för att hinna med trådarna som ska fixas, vissa saker har jag gott om tid på men kräver mycket jobb- andra grejer brinner det i knuten på!
Jag har haft min bra vecka och nu är den över.
Pust.
Har jag hunnit med allt verkligen?
Jobb känns som semester och nu kan jag fokusera på annat. Att vara trevlig, sifferminnet ska vakna, morgonmänniskan i mig ska Verkligen vakna och lite mer spring i benen lär det bli.
Veckan med Emilia har varit toppen, på så många olika sätt. Och nu menar jag henne oavkortat.
Det är en fröjd att sitta och prata med fröknarna, träffa de andra barnen, låta Emilia visa mig vad hon byggt ihop (hon är stolt) och så tar vi en sväng hem i lugnan ro efter det.
Hon pratar och pratar, mycket bättre har hon blivit på kortare tid.
Allt eftersom jag sett henne bli frustrerad och less de gånger man inte förstått vad hon menat, så har jag istället börjat fråga Vill du visa mamma?
Då knatar hon glatt iväg med bestämda steg och det kan visa sig att ett gosedjur klämts fast i hyllan eller något annat svårförklarat.
Det känns som en semiseger varje gång vi kommunicerar med respons fram och tillbaka i ett samtal.
Efter att ha stängt ihop butiken är det mysigt att komma hem och tända några ljus och göra lite kvällsfika.
Egentid som jag uppskattar.
Rensa ur skallen och värma sig lite innan det är dags att krypa ner och sova.
Ikväll var det en varga-kväll, som tidningarna skriker ut kommer det även bli en varga-helg!
Burr!
På det sättet är det bra att Emilia är med far sin, han som har bil och kan fara iväg på grejer med henne trots vädret. Tror inte det är lika kul att cykla med mamma =)
Mina ben är fortfarande istappar och jag har inte vågat kolla än om tårna sitter kvar.
I denna stund är jag glad att jag inte tog en afterwork, min sömn är det lite sisådär med fortfarande.
Jao, nu är det helg gott folk!
Hoppas ni får en bra en, jag gör det bästa av min =)
Tjing
Söker, jobb, boende, kläder till Emilia- kläder till mig. Prylar som ska säljas, papper som ska hittas (jag bor alldeles för stort de gånger papper ska letas fram), saker som ska skickas in, anmälningar som ska göras i tid, datum hit&dit och så vidare och så vidare...
Mina dagar som borde kännas softa när Emilia är på förskolan är ett enda virrvarr för att hinna med trådarna som ska fixas, vissa saker har jag gott om tid på men kräver mycket jobb- andra grejer brinner det i knuten på!
Jag har haft min bra vecka och nu är den över.
Pust.
Har jag hunnit med allt verkligen?
Jobb känns som semester och nu kan jag fokusera på annat. Att vara trevlig, sifferminnet ska vakna, morgonmänniskan i mig ska Verkligen vakna och lite mer spring i benen lär det bli.
Veckan med Emilia har varit toppen, på så många olika sätt. Och nu menar jag henne oavkortat.
Det är en fröjd att sitta och prata med fröknarna, träffa de andra barnen, låta Emilia visa mig vad hon byggt ihop (hon är stolt) och så tar vi en sväng hem i lugnan ro efter det.
Hon pratar och pratar, mycket bättre har hon blivit på kortare tid.
Allt eftersom jag sett henne bli frustrerad och less de gånger man inte förstått vad hon menat, så har jag istället börjat fråga Vill du visa mamma?
Då knatar hon glatt iväg med bestämda steg och det kan visa sig att ett gosedjur klämts fast i hyllan eller något annat svårförklarat.
Det känns som en semiseger varje gång vi kommunicerar med respons fram och tillbaka i ett samtal.
Efter att ha stängt ihop butiken är det mysigt att komma hem och tända några ljus och göra lite kvällsfika.
Egentid som jag uppskattar.
Rensa ur skallen och värma sig lite innan det är dags att krypa ner och sova.
Ikväll var det en varga-kväll, som tidningarna skriker ut kommer det även bli en varga-helg!
Burr!
På det sättet är det bra att Emilia är med far sin, han som har bil och kan fara iväg på grejer med henne trots vädret. Tror inte det är lika kul att cykla med mamma =)
Mina ben är fortfarande istappar och jag har inte vågat kolla än om tårna sitter kvar.
I denna stund är jag glad att jag inte tog en afterwork, min sömn är det lite sisådär med fortfarande.
Jao, nu är det helg gott folk!
Hoppas ni får en bra en, jag gör det bästa av min =)
Tjing
måndag, januari 14
Måndag kan vara bra ibland
Jag har fått en rätt okej start på den här veckan. Har på känn att det kommer fortsätta i samma bana, har mycket roligt att se fram emot nämligen =)
Emilia var himla glad att komma till förskolan och alla sina kompisar, även himla glad när mamma kom och hämtade henne! Det var verkligen inte illa.
Mamma var himla glad hon med, för hon fick låna bilen hela dagen och det gör mina lata ben fruktansvärt tacksamma =)
Fick gofrukost av Marielle efter jag lämnat jänta, träffade studievägledaren, suttit i många och långa telefonsamtal som behövde göras, städade upp helgens smuts (som också verkligen behövde göras) och hunnit med att hoppa in på jobbet och lägga en order.
Ojojoj, imorgon ska jag träna i alla fall.
Hann inte riktigt med det idag, trots att det var måndag! Det är min mest spikade dag annars..
Har lite flyt nu, lyckats boka om alla jobbpass som klämmer framöver och har fått till det så att jag kan jobba Och vara ledig när jag behöver.
För att vara lite neggo så undrar jag lite om det kommer ett bakslag snart? =)
Nu ska jag sova ikapp mig, av ingen anledning överhuvudtaget har jag fått mig inte mer än 3-4 timmars sömn i helgen och det retar mig lite. Jag är trött!
Det är jag nu också, så jag ska göra ett försök. Here goes nothing....
Hej på er alla härliga människor
/hälsningar riksmongot
Emilia var himla glad att komma till förskolan och alla sina kompisar, även himla glad när mamma kom och hämtade henne! Det var verkligen inte illa.
Mamma var himla glad hon med, för hon fick låna bilen hela dagen och det gör mina lata ben fruktansvärt tacksamma =)
Fick gofrukost av Marielle efter jag lämnat jänta, träffade studievägledaren, suttit i många och långa telefonsamtal som behövde göras, städade upp helgens smuts (som också verkligen behövde göras) och hunnit med att hoppa in på jobbet och lägga en order.
Ojojoj, imorgon ska jag träna i alla fall.
Hann inte riktigt med det idag, trots att det var måndag! Det är min mest spikade dag annars..
Har lite flyt nu, lyckats boka om alla jobbpass som klämmer framöver och har fått till det så att jag kan jobba Och vara ledig när jag behöver.
För att vara lite neggo så undrar jag lite om det kommer ett bakslag snart? =)
Nu ska jag sova ikapp mig, av ingen anledning överhuvudtaget har jag fått mig inte mer än 3-4 timmars sömn i helgen och det retar mig lite. Jag är trött!
Det är jag nu också, så jag ska göra ett försök. Here goes nothing....
Hej på er alla härliga människor
/hälsningar riksmongot
Jag kunde inte låta bli att lägga upp den här söta vinkeln på min tuss till tjej.
Togs häromdagen när vi tog en tupplur på dagen =)
Min vackra blomma i bakgrunden (RIP)
En julklapp som används flitigt här hemma. Är det inte Pippi som ska sitta med, så är det mamma.
Bilen är inte så ergonomisk för min rumpa, men vad gör man inte för att ställa upp?
Vårt vackra vardagsrum i bakgrunden, Emilia har dragit fram i vanlig ordning(!)
fredag, januari 11
Nytt år, nya tag?
Snart två veckor in i det nya året är jag nu.
Först idag sover min lilla tjej i sängen här, sedan den 27e december.
Känslan går inte att beskriva hur det är, även om jag har henne till nästa torsdag så går tankarna ibland till att det snart är dags att vinka hejdå igen.
Jag har gjort en kämpig jobbperiod över nyår fram till nu, sovit mellan allt jobb och inte kommit i fas med hemmet eller mig själv så mycket pga jobbet. Under min barnvecka har jag en bättre balans med mat, ärenden, sömn, kompisar- ja allt!
Så jag har en bättre vecka framför mig än jag haft på länge.
Ändå går jag runt med en knut i magen- det är delvis av saknad, grubbel, uppochner i humöret- MEN jag måste ändå säga att det börjar släppa lite.
Saker som kändes självklara för ett halvår sedan och som helt plötsligt inte skulle vara det börjar sjunka in sakta. Jag är halv men börjar acceptera det. Det är inte så mycket jag kan göra än just gå med på att känna mig halv. Att den person jag vill prata med om allt, dela med mig av roliga händelser och galna upptåg inte alls vill ha umgänge -på någon nivå- med mig.
Att acceptera att det inte känns bra- att det suger helt enkelt- och att det får så lov att göra det, hjälper.
För jag vill inte ersätta den platsen, även om jag gör det med kompisar nu. Det funkar ibland.
För alla har vi nångång en vän som är speciell, som är den första man ringer när något hänt- eller när man inte får prata med människan på flera dagar så håller man på att explodera av saker att dela med sig av när man väl ses =)
Nu lägger jag band på mig, allt jag vill säga är inget som egentligen är intressant för den andre. Jag har heller inget exceptionellt att dela med mig av, så det faller sällan ut bra alls. Många gånger vräker jag ur mig helt fel saker bara för att få prata- och det blir konflikter.
Det gör nog mest ont att man är på så olika nivåer, att min viktigaste person inte alls värdesätter umgänget. Att det kan gå flera dagar utan kontakt- att det räcker efter de dagarna att säga två meningar och hejdå.
Jag pressar, men egentligen.. allt jag vill att jag ska få ett oväntat samtal. Att hänga några timmar med mig och göra ingenting eller vad som helst.
Är det en tjejgrej? Är det en bittergrej?
Det ska bli skönt på gott och ont att det blir vardag igen, rutin och allt det där med mitt. Så fruktansvärt mycket. Massor av saker där jag inte vet vart jag ska börja, hur jag ska få ordning på det, om jag ens kommer klara det. Jag misstror mycket, tror inte på mig själv- sen min stöttepelare inte längre finns där så försvann min självtro lite mer- men jag måste ändå pressa mig och jag gör minst en sak i veckan nu som jag Måste göra, men som tar emot.
Det är pyttesteg, men jag känner att jag kommer framåt.
Alla klarar enkla saker, det är de jobbiga man är stolt över att ha fixat =)
Det är ledig helg och tjugondedag knut, Emilia och jag ska fira ut julen imorgon och göra precis vad vi vill i övrigt. Snön har kommit tillbaka till stan efter två veckors isbana och det peppar!
Nåja, om ni orkar läsa mina inlägg så ta allt med en nypa salt numera. Jag skriver av mig och då släpper det i huvudet för en stund. Jag har mycket bra och en del dåliga dagar, men så är det ibland för de flesta.
Anledningen att jag skriver som jag gör är för att kunna gå tillbaka om en tid, läsa detta och förstå att jag inte mår så längre. Att jag mår bättre och att allt blivit bättre- så hoppas jag givetvis att det kommer se ut!
Så bli inte förskräckta... ta en paus från min blogg om ni vill så kommer det vara lite mer sunshine här om några månader igen =)
Hej från mig!
Först idag sover min lilla tjej i sängen här, sedan den 27e december.
Känslan går inte att beskriva hur det är, även om jag har henne till nästa torsdag så går tankarna ibland till att det snart är dags att vinka hejdå igen.
Jag har gjort en kämpig jobbperiod över nyår fram till nu, sovit mellan allt jobb och inte kommit i fas med hemmet eller mig själv så mycket pga jobbet. Under min barnvecka har jag en bättre balans med mat, ärenden, sömn, kompisar- ja allt!
Så jag har en bättre vecka framför mig än jag haft på länge.
Ändå går jag runt med en knut i magen- det är delvis av saknad, grubbel, uppochner i humöret- MEN jag måste ändå säga att det börjar släppa lite.
Saker som kändes självklara för ett halvår sedan och som helt plötsligt inte skulle vara det börjar sjunka in sakta. Jag är halv men börjar acceptera det. Det är inte så mycket jag kan göra än just gå med på att känna mig halv. Att den person jag vill prata med om allt, dela med mig av roliga händelser och galna upptåg inte alls vill ha umgänge -på någon nivå- med mig.
Att acceptera att det inte känns bra- att det suger helt enkelt- och att det får så lov att göra det, hjälper.
För jag vill inte ersätta den platsen, även om jag gör det med kompisar nu. Det funkar ibland.
För alla har vi nångång en vän som är speciell, som är den första man ringer när något hänt- eller när man inte får prata med människan på flera dagar så håller man på att explodera av saker att dela med sig av när man väl ses =)
Nu lägger jag band på mig, allt jag vill säga är inget som egentligen är intressant för den andre. Jag har heller inget exceptionellt att dela med mig av, så det faller sällan ut bra alls. Många gånger vräker jag ur mig helt fel saker bara för att få prata- och det blir konflikter.
Det gör nog mest ont att man är på så olika nivåer, att min viktigaste person inte alls värdesätter umgänget. Att det kan gå flera dagar utan kontakt- att det räcker efter de dagarna att säga två meningar och hejdå.
Jag pressar, men egentligen.. allt jag vill att jag ska få ett oväntat samtal. Att hänga några timmar med mig och göra ingenting eller vad som helst.
Är det en tjejgrej? Är det en bittergrej?
Det ska bli skönt på gott och ont att det blir vardag igen, rutin och allt det där med mitt. Så fruktansvärt mycket. Massor av saker där jag inte vet vart jag ska börja, hur jag ska få ordning på det, om jag ens kommer klara det. Jag misstror mycket, tror inte på mig själv- sen min stöttepelare inte längre finns där så försvann min självtro lite mer- men jag måste ändå pressa mig och jag gör minst en sak i veckan nu som jag Måste göra, men som tar emot.
Det är pyttesteg, men jag känner att jag kommer framåt.
Alla klarar enkla saker, det är de jobbiga man är stolt över att ha fixat =)
Det är ledig helg och tjugondedag knut, Emilia och jag ska fira ut julen imorgon och göra precis vad vi vill i övrigt. Snön har kommit tillbaka till stan efter två veckors isbana och det peppar!
Nåja, om ni orkar läsa mina inlägg så ta allt med en nypa salt numera. Jag skriver av mig och då släpper det i huvudet för en stund. Jag har mycket bra och en del dåliga dagar, men så är det ibland för de flesta.
Anledningen att jag skriver som jag gör är för att kunna gå tillbaka om en tid, läsa detta och förstå att jag inte mår så längre. Att jag mår bättre och att allt blivit bättre- så hoppas jag givetvis att det kommer se ut!
Så bli inte förskräckta... ta en paus från min blogg om ni vill så kommer det vara lite mer sunshine här om några månader igen =)
Hej från mig!
tisdag, januari 1
Årsresumé 2012
Det är dags att summera året- höjdpunkter som motgångar.
Just för det gångna året tar det emot lite att titta tillbaka, reflektera och konstatera att det blev ett oväntat år för mig som inte kunde förutspås.
Jag vill inte smutskasta någon och inte heller mig själv, så det kommer bli ett relativt objektivt inlägg om detta skitår rent ut sagt.
Vi hade installerat oss i 3:an som vi flyttade in i december 2011, börjat komma till ro och jag började jobba alltmer. Som mest jobbade jag 72% på schema, vilket innebar mycket pussel med hem, barn och jobb.
En billigare hyra, bättre pendling till jobb och bra avstånd ner till city var flera plusfaktorer som gjorde mig jätteglad.
Vi började vara jourhem åt Uppsala Katthem, dvs Föreningen Samvetet- och två katter kom totalt till oss innan det blev sommar och vi kände att då vill vi vara kattlediga.
Eusebio, den mörke gentlemannen och Konstapel Kask- den helvita katten som passar vilken barnfamilj som helst.
Underbara husdjur!
Det var inte konstigt alls att de snabbt fick ett nytt och eget hem =)
Emilia och jag började besöka öppna förskolan där vi knöt kontakter med barn och föräldrar, flera har jag idag fortfarande kontakt med.
Hon växte som ogräs såklart, fick vattkoppor och i mitt i detta slutade växa på bredden.
Nu är hon en smal sparv som ser mer ut som en 3-4åring på längden.
Vi gjorde utflykter med "öppis" också och även egna svängar med föräldrarna därifrån på våra initiativ.
Det var en helt ny värld för mig att få vara social med andra föräldrar i samma situation, uppe i Österbybruk var det långa, ensamma stunder och man vissnade lite som person av det tyvärr.
Semester planerades och vi lyckades synka med både ledig midsommar och samma semesterveckor med en planerad resa, men saker blir inte alltid som man tänkt sig.
Innan sommaren kom sprang jag VårRuset med Marielle på en helt okej tid (39min) och försökte göra utflykter med familjen så ofta vi kunde mellan våra jobb.
Sedan kom midsommar som firades i Hudiksvall. Emilias farbror bor i ett stort fint hus längs en sjö och de hade även badtunna som alla utom jag plaskade i. Emilia hade en bra helg där!
Dock åkte jag och hon hem mitt i helgen och Thomas åkte vidare till en 30-årsfest.
Det är halva året och den ljusare delen, jag hann även med att fira Yara i Jönköping som fyllde 30 år.
Flera av mina vänner fyllde 30 i år och även jag, men tyvärr var jag inte med och firade dem på det sätt jag velat.
Juni och juli var nog de värsta månaderna för mig på några år, rent känslomässigt.
Numera bor jag själv och tyvärr i samma lägenhet fortfarande, med Emilia hos mig varannan vecka.
Denna lägenhet har många minnen i väggarna och jag vill bara bort från dem, men det är inte det enklaste.
Att flytta till något nytt är något jag jobbat hårt på och kommer behöva fortsätta göra det, i september börjar renoveringen av detta hyreshus och då kan ingen bo kvar!
Just biten med Emilia är omvälvande, hon började på förskolan i augusti och trivs väldigt bra i sin grupp av kompisar. Men från att ha fulltid om dagarna med henne till att inte bara skicka bort henne till dagis utan även att hon ska sova i en annan lägenhet halva tiden skär mycket i mammahjärtat.
Jag saknar henne konstant, eftersom jag vet att hon ska lämnas bort om och om igen.
På henne verkar det inte gå någon nöd, vad man kan se nu i alla fall.
Hon är trygg hos oss båda och som sagt även på förskolan, det är något jag är väldigt stolt över! =)
Hösten vet jag inte hur jag ska beskriva, men den började med ett brak!
Min syster gifte sig med sin karl, äntligen fick de varandra! =)
De fick även en liten kärleksgåva i form av ett gossebarn, han kom i april i år och har redan gått om Emilia i vikt. Det ni!
Jag började träna under hösten, gymmet och löpning. Löpningen har jag lagt på hyllan under vintern, men gymmet är bra. Mellan juli-oktober hade jag gått ner 16kg och nu kämpar jag för att inte gå ner mer.
Julen spenderades både i Uppsala och Sundsvall, med en jobbig uppdelning som sig bör när det gäller barn.
Det är något jag får vänja mig vid, dela upp högtiderna när man får vara med sitt barn.
Helt sjukt, men mer sjukt är att så många gör det redan, familjer är en slitvara i dagens samhälle.
Nu ska man förverkliga sig själv och då tolkas det som att familjen måste stryka under.
Jag har insett att jag är mer konservativ än vad jag trodde när det gällde att värna om familjen, det borde vara viktigare än vad det är!
Jag har också kommit till insikt att jag inte är samma person som jag var i maj, tack och lov.
För min egen skull och ingen annans.
Jag har ett helt annat perspektiv och resonerar annorlunda i det mesta, på gott och ont många gånger. Är det något jag lärt mig av det här året, så är det mycket om mig själv och även om andra. Men den enda lärdomen jag ska ta med mig är självinsikten och så småningom släppa allt det andra.
Allt annat är slöseri och ältande, men ingen vet hur svårt det kan vara att processa.
Jag kan också säga till mig själv att jag ska skita i det som varit, men jag tror att eftersom det är så svårt att släppa helt så behöver det nog lite tid till.
Mitt nyårsfirande var i gott sällskap och väldigt trevligt, så året fick ett bra slut!
Nu ska jag lova mig själv att inte avlägga några löften i år, bara arbeta stenhårt på att få ordning på min vardag.
Jag längtar efter 1a januari 2014, då jag kan titta tillbaka på vad jag klarat av i år.
Förhoppningsvis blir det en positiv tid, att jag lagt ner mycket energi på rätt saker och att jag har en bättre grund med jobb och boende än idag!
På återseende 2014 och *2013- nu kör vi!
Just för det gångna året tar det emot lite att titta tillbaka, reflektera och konstatera att det blev ett oväntat år för mig som inte kunde förutspås.
Jag vill inte smutskasta någon och inte heller mig själv, så det kommer bli ett relativt objektivt inlägg om detta skitår rent ut sagt.
Vi hade installerat oss i 3:an som vi flyttade in i december 2011, börjat komma till ro och jag började jobba alltmer. Som mest jobbade jag 72% på schema, vilket innebar mycket pussel med hem, barn och jobb.
En billigare hyra, bättre pendling till jobb och bra avstånd ner till city var flera plusfaktorer som gjorde mig jätteglad.
Vi började vara jourhem åt Uppsala Katthem, dvs Föreningen Samvetet- och två katter kom totalt till oss innan det blev sommar och vi kände att då vill vi vara kattlediga.
Eusebio, den mörke gentlemannen och Konstapel Kask- den helvita katten som passar vilken barnfamilj som helst.
Underbara husdjur!
Det var inte konstigt alls att de snabbt fick ett nytt och eget hem =)
Emilia och jag började besöka öppna förskolan där vi knöt kontakter med barn och föräldrar, flera har jag idag fortfarande kontakt med.
Hon växte som ogräs såklart, fick vattkoppor och i mitt i detta slutade växa på bredden.
Nu är hon en smal sparv som ser mer ut som en 3-4åring på längden.
Vi gjorde utflykter med "öppis" också och även egna svängar med föräldrarna därifrån på våra initiativ.
Det var en helt ny värld för mig att få vara social med andra föräldrar i samma situation, uppe i Österbybruk var det långa, ensamma stunder och man vissnade lite som person av det tyvärr.
Semester planerades och vi lyckades synka med både ledig midsommar och samma semesterveckor med en planerad resa, men saker blir inte alltid som man tänkt sig.
Innan sommaren kom sprang jag VårRuset med Marielle på en helt okej tid (39min) och försökte göra utflykter med familjen så ofta vi kunde mellan våra jobb.
Sedan kom midsommar som firades i Hudiksvall. Emilias farbror bor i ett stort fint hus längs en sjö och de hade även badtunna som alla utom jag plaskade i. Emilia hade en bra helg där!
Dock åkte jag och hon hem mitt i helgen och Thomas åkte vidare till en 30-årsfest.
Det är halva året och den ljusare delen, jag hann även med att fira Yara i Jönköping som fyllde 30 år.
Flera av mina vänner fyllde 30 i år och även jag, men tyvärr var jag inte med och firade dem på det sätt jag velat.
Juni och juli var nog de värsta månaderna för mig på några år, rent känslomässigt.
Numera bor jag själv och tyvärr i samma lägenhet fortfarande, med Emilia hos mig varannan vecka.
Denna lägenhet har många minnen i väggarna och jag vill bara bort från dem, men det är inte det enklaste.
Att flytta till något nytt är något jag jobbat hårt på och kommer behöva fortsätta göra det, i september börjar renoveringen av detta hyreshus och då kan ingen bo kvar!
Just biten med Emilia är omvälvande, hon började på förskolan i augusti och trivs väldigt bra i sin grupp av kompisar. Men från att ha fulltid om dagarna med henne till att inte bara skicka bort henne till dagis utan även att hon ska sova i en annan lägenhet halva tiden skär mycket i mammahjärtat.
Jag saknar henne konstant, eftersom jag vet att hon ska lämnas bort om och om igen.
På henne verkar det inte gå någon nöd, vad man kan se nu i alla fall.
Hon är trygg hos oss båda och som sagt även på förskolan, det är något jag är väldigt stolt över! =)
Hösten vet jag inte hur jag ska beskriva, men den började med ett brak!
Min syster gifte sig med sin karl, äntligen fick de varandra! =)
De fick även en liten kärleksgåva i form av ett gossebarn, han kom i april i år och har redan gått om Emilia i vikt. Det ni!
Jag började träna under hösten, gymmet och löpning. Löpningen har jag lagt på hyllan under vintern, men gymmet är bra. Mellan juli-oktober hade jag gått ner 16kg och nu kämpar jag för att inte gå ner mer.
Julen spenderades både i Uppsala och Sundsvall, med en jobbig uppdelning som sig bör när det gäller barn.
Det är något jag får vänja mig vid, dela upp högtiderna när man får vara med sitt barn.
Helt sjukt, men mer sjukt är att så många gör det redan, familjer är en slitvara i dagens samhälle.
Nu ska man förverkliga sig själv och då tolkas det som att familjen måste stryka under.
Jag har insett att jag är mer konservativ än vad jag trodde när det gällde att värna om familjen, det borde vara viktigare än vad det är!
Jag har också kommit till insikt att jag inte är samma person som jag var i maj, tack och lov.
För min egen skull och ingen annans.
Jag har ett helt annat perspektiv och resonerar annorlunda i det mesta, på gott och ont många gånger. Är det något jag lärt mig av det här året, så är det mycket om mig själv och även om andra. Men den enda lärdomen jag ska ta med mig är självinsikten och så småningom släppa allt det andra.
Allt annat är slöseri och ältande, men ingen vet hur svårt det kan vara att processa.
Jag kan också säga till mig själv att jag ska skita i det som varit, men jag tror att eftersom det är så svårt att släppa helt så behöver det nog lite tid till.
Mitt nyårsfirande var i gott sällskap och väldigt trevligt, så året fick ett bra slut!
Nu ska jag lova mig själv att inte avlägga några löften i år, bara arbeta stenhårt på att få ordning på min vardag.
Jag längtar efter 1a januari 2014, då jag kan titta tillbaka på vad jag klarat av i år.
Förhoppningsvis blir det en positiv tid, att jag lagt ner mycket energi på rätt saker och att jag har en bättre grund med jobb och boende än idag!
På återseende 2014 och *2013- nu kör vi!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
