Årsresumé 2012

Det är dags att summera året- höjdpunkter som motgångar.
Just för det gångna året tar det emot lite att titta tillbaka, reflektera och konstatera att det blev ett oväntat år för mig som inte kunde förutspås.
Jag vill inte smutskasta någon och inte heller mig själv, så det kommer bli ett relativt objektivt inlägg om detta skitår rent ut sagt.

Vi hade installerat oss i 3:an som vi flyttade in i december 2011, börjat komma till ro och jag började jobba alltmer. Som mest jobbade jag 72% på schema, vilket innebar mycket pussel med hem, barn och jobb.
En billigare hyra, bättre pendling till jobb och bra avstånd ner till city var flera plusfaktorer som gjorde mig jätteglad.
Vi började vara jourhem åt Uppsala Katthem, dvs Föreningen Samvetet- och två katter kom totalt till oss innan det blev sommar och vi kände att då vill vi vara kattlediga.
Eusebio, den mörke gentlemannen och Konstapel Kask- den helvita katten som passar vilken barnfamilj som helst.
Underbara husdjur!
Det var inte konstigt alls att de snabbt fick ett nytt och eget hem =)

Emilia och jag började besöka öppna förskolan där vi knöt kontakter med barn och föräldrar, flera har jag idag fortfarande kontakt med.
Hon växte som ogräs såklart, fick vattkoppor och i mitt i detta slutade växa på bredden.
Nu är hon en smal sparv som ser mer ut som en 3-4åring på längden.

Vi gjorde utflykter med "öppis" också och även egna svängar med föräldrarna därifrån på våra initiativ.
Det var en helt ny värld för mig att få vara social med andra föräldrar i samma situation, uppe i Österbybruk var det långa, ensamma stunder och man vissnade lite som person av det tyvärr.

Semester planerades och vi lyckades synka med både ledig midsommar och samma semesterveckor med en planerad resa, men saker blir inte alltid som man tänkt sig.
Innan sommaren kom sprang jag VårRuset med Marielle på en helt okej tid (39min) och försökte göra utflykter med familjen så ofta vi kunde mellan våra jobb.

Sedan kom midsommar som firades i Hudiksvall. Emilias farbror bor i ett stort fint hus längs en sjö och de hade även badtunna som alla utom jag plaskade i. Emilia hade en bra helg där!
Dock åkte jag och hon hem mitt i helgen och Thomas åkte vidare till en 30-årsfest.

Det är halva året och den ljusare delen, jag hann även med att fira Yara i Jönköping som fyllde 30 år.
Flera av mina vänner fyllde 30 i år och även jag, men tyvärr var jag inte med och firade dem på det sätt jag velat.
Juni och juli var nog de värsta månaderna för mig på några år, rent känslomässigt.
Numera bor jag själv och tyvärr i samma lägenhet fortfarande, med Emilia hos mig varannan vecka.
Denna lägenhet har många minnen i väggarna och jag vill bara bort från dem, men det är inte det enklaste.
Att flytta till något nytt är något jag jobbat hårt på och kommer behöva fortsätta göra det, i september börjar renoveringen av detta hyreshus och då kan ingen bo kvar!

Just biten med Emilia är omvälvande, hon började på förskolan i augusti och trivs väldigt bra i sin grupp av kompisar. Men från att ha fulltid om dagarna med henne till att inte bara skicka bort henne till dagis utan även att hon ska sova i en annan lägenhet halva tiden skär mycket i mammahjärtat.
Jag saknar henne konstant, eftersom jag vet att hon ska lämnas bort om och om igen.
På henne verkar det inte gå någon nöd, vad man kan se nu i alla fall.
Hon är trygg hos oss båda och som sagt även på förskolan, det är något jag är väldigt stolt över! =)

Hösten vet jag inte hur jag ska beskriva, men den började med ett brak!
Min syster gifte sig med sin karl, äntligen fick de varandra! =)
De fick även en liten kärleksgåva i form av ett gossebarn, han kom i april i år och har redan gått om Emilia i vikt. Det ni!

Jag började träna under hösten, gymmet och löpning. Löpningen har jag lagt på hyllan under vintern, men gymmet är bra. Mellan juli-oktober hade jag gått ner 16kg och nu kämpar jag för att inte gå ner mer.

Julen spenderades både i Uppsala och Sundsvall, med en jobbig uppdelning som sig bör när det gäller barn.
Det är något jag får vänja mig vid, dela upp högtiderna när man får vara med sitt barn.
Helt sjukt, men mer sjukt är att så många gör det redan, familjer är en slitvara i dagens samhälle.
Nu ska man förverkliga sig själv och då tolkas det som att familjen måste stryka under.
Jag har insett att jag är mer konservativ än vad jag trodde när det gällde att värna om familjen, det borde vara viktigare än vad det är!

Jag har också kommit till insikt att jag inte är samma person som jag var i maj, tack och lov.
För min egen skull och ingen annans.
Jag har ett helt annat perspektiv och resonerar annorlunda i det mesta, på gott och ont många gånger. Är det något jag lärt mig av det här året, så är det mycket om mig själv och även om andra. Men den enda lärdomen jag ska ta med mig är självinsikten och så småningom släppa allt det andra.
Allt annat är slöseri och ältande, men ingen vet hur svårt det kan vara att processa.
Jag kan också säga till mig själv att jag ska skita i det som varit, men jag tror att eftersom det är så svårt att släppa helt så behöver det nog lite tid till.

Mitt nyårsfirande var i gott sällskap och väldigt trevligt, så året fick ett bra slut!
Nu ska jag lova mig själv att inte avlägga några löften i år, bara arbeta stenhårt på att få ordning på min vardag.
Jag längtar efter 1a januari 2014, då jag kan titta tillbaka på vad jag klarat av i år.
Förhoppningsvis blir det en positiv tid, att jag lagt ner mycket energi på rätt saker och att jag har en bättre grund med jobb och boende än idag!

På återseende 2014 och *2013- nu kör vi!