Barnmorskan!

Vid lunch idag åkte jag och gubben till Vad Vi Tror är vårt sista barnmorske-besök.


Jag är i vecka 38 och bebben kan välja att komma vilken minut som helst.
Eller ligga kvar och dra sig i några veckor till.

Är den det minsta lik sin mor föredrar den det sista och myser runt i min (väldigt trånga!) mage.

I alla fall; alla värden såg bra ut idag och jag rör mig lite mer obehindrat än de senaste veckorna. Det påverkar såklart, då min kropp inte är lika spänd utan "välkomnar" igångsättningen.
Jaja, hoppas detta hjälper då =)

Från denna koll var huvudet äntligen fixerat och vår jättemysiga barnmorska konstaterade att bebisen är väldigt lång.
Haha!

Jag blev inte särskilt förvånad över detta besked =)
Om något, säger det vem som är pappan.

Mer då?

Jag fick med en tens-apparat att ha hemma fram till förlossningen.
Det är elektroder man fäster vid ryggslutet och som ger elektriska impulser som stimulerar när värkarna sätter igång- eller om förvärkarna behöver lindras.
Jag är jätteglad att få låna den så vi kan sitta hemma de första timmarna och kämpa sig igenom med egna hjälpmedel.

Vår nästa tid bokades också ifall att inget händer och då ska vi dit två dagar efter BF. Dvs 10 februari.
Det får visa sig hur pass sur och less vi är då, haha!

För att summera lite om graviditeten kan vi inte vara mer nöjd över vår barnmorska. Hon har verkligen informerat, hjälpt till och tagit hand om oss under de här månaderna.
Senast idag såg vi en annan barnmorska som totalt ignorerade pappan när de skulle in på sitt besök. Hon hälsade inte ens på honom, men ställde flera frågor till den gravida tjejen om hur hon mådde osv.
Fy fan rent ut sagt- det är tacksamt att allt vi båda säger tas på allvar av vår egen bm.

Graviditeten är svår att beskriva såhär på slutet.

Bortser jag från kraftiga humörsvängningar har omställningen i kroppen gått smärtfritt ända fram till jul. Det mentala har varit mer kämpigt, utöver det kände jag av trötthet i början och illamående i några dagar.
Inget att gnälla om!
Foglossningen var det värsta för mig (men Thomas säger nog humörsvängningarna, haha) så jag är glad att det har avstannat.

Mina värden har stabiliserats till hur jag var innan graviditeten, jag är med andra ord "färdig" så nu väntar vi bara på tillökningen =)

Tjoho!