Vanligvis försöker jag hålla tillbaka fiolerna för det skapar så trist stämning när man berättar om livets alla eländen.
Men som sagt.
Är ju lite stel i kroppen, fast bara när jag står, går, sätter mig, vänder mig, böjer mig... vad blir kvar då?
Jo, jag sitter helt okej.
Inget gnäll där =)
Inatt vaknade jag av att jag skulle byta sida och sträckte ut benen mitt i rörelsen.
Då knäcker det till i vaden och jag får det värsta sendraget jag varit med om någonsin i vänster ben.
Smidig som ett kassaskåp kravlar jag till sängens ände och stampar ner foten- knappt vaken, skitarg och för den delen även paff att kroppen aldrig lämnar mig ifred.
Nu när jag gjort några promenader med Bonus idag känner jag av vaden fortfarande och är det verkligen nödvändigt?
Är jag inte gnällig eller stel nog?
Och om jag nu gnäller inför sendrag och stelhet kan vi se fram emot en intressant förlossning framöver =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar