Bonus har hållit mig sällskap och hjälpt mig tvätta, sortera, städa etc. innan det var dags för honom att åka hem till sig.
Det blev lite tomt härhemma nu när han åkt, men Smulan verkar skitnöjd.
Nu går hon runt och inspekterar så allt ser ut som det ska och är uppi mig hela tiden.
Jag går in i vecka 36 idag och det är med blandade känslor. Dels för att detta var min sista spärr- ribban som jag ville komma förbi för att känna mig trygg att allt är ok därinne.
Nu har jag lärt mig att det kan gå fel ändå på så många sätt man inte kan rå för eller hejda, att jag inte riktigt vill slappna av förrän jag ser kotten i ögonen.
I alla fall är det liv i luckan därinne och det är väldigt obekvämt när det ska vändas, sparkas eller jag vet inte vad bebben gör- kittlas?
Jag kan hoppa till med ett ryck när hon träffar revbenen eller annan känslig plats, men efter smärtan lagt sig är jag lika glad varje gång att hon ger sig tillkänna.
Imorgon är det dags att gå på profylax-kurs och det har jag räknat ner till!
En del av mig var faktiskt lite orolig att jag kanske kläcker innan, men En kväll till får jag hålla ut!
Ska bli väldigt intressant att få träna inför förlossningen!
Thomas kommer hem lite senare ikväll, efter 12 dagar i Uppsala. Jag tror jag har glömt hur han ser ut... det var så längesen nu.
Vi ska ha fyra dagar härhemma och den enda hektiska dagen blir imorgon tack och lov.
Då ska vi klämma in verkstadsbesök, profylax, jobb, hjälp av flytt bland annat.
Dagen lär susa förbi, så fredag är bannlyst. Då ska jag faktiskt sova tills jag kissar på mig, längtar efter en redig sovmorgon.
Nu ska jag göra lite paj och sedan inte så mycket mer. Fötterna värker efter en hel dags tassande, så mitt enda uppdrag är att vara vaken tills gubben kommer hem.
Trevlig onsdag!
Smulan sover... ser jätteskönt ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar