I huvudet på Verra

Insåg en sak när jag satt i bilen på väg till försäkringskassan idag...

En gnolande poplåt som jag ofta sjunger i bilen dök upp och jag satte igång;

It starts in my toes
and I crinkle my nose
where ever it goes I always know
that you make me smile
please stay for a while now
just take your time
where ever you go

Då slog det mig att det var låten jag brukade sjunga för Emilia i magen. För första gången kändes det märkligt att hon inte längre var kvar där och det var.. tomt. Ensamt.
Ja, lite platt också =)

Saknar att ha henne där ibland, gogumman!