Mycket håller vi benhårt på, helt enkelt för att inte göra oss själva en björntjänst längre fram i livet.
Till exempel SKA hon sova i sin egen säng om natten, men på dagarna snuttar vi mer än gärna med henne.
Och ljud. Vi tänker inte börja smyga för att hon sover, hon ska kunna höra oss utan att vakna upp och gnälla.
Det funkar.
Fram till häromdagen märkte jag.
Hon har varit kinkig i tre dagar nu, haft sitt lämna-mig-inte-ensam-skrik så fort man slutar hålla i henne och efter en viss tid börjar man tröttna.
Självklart kunde jag försöka skita i alla måsten och sätta mig ner med henne, men det dög minsann inte det heller hela tiden.
Så efter att ha vyssjat, snuttat, matat, promenerat och slutligen sövt henne tassade jag ut ur rummet. Allt för att inte väcka prinsessan på ärten.
Varje gång man kliver ut genom dörren märker hon det och sätter igång igen.
Gaah.
Jag antar att det blir krångligt framöver också, man får tackla ett problem i taget.
Men hon är bra mysig, vår lillhöna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar