I huvudet på Verra

Äntligen skiner solen efter en märklig dag.
Hagel, regn, massa blåst och humöret på Emilia har varit minst lika ojämnt.
Antagligen för att vi inte kunnat leka utomhus så som vi velat, men vi cyklade iväg imorse och var iväg nu på kvällen till lekparken.
Hon skiner som en sol och springer runt med sina leksaker som en vilde och jag försöker hänga med.


I övrigt är det lite upp och ner. Överallt blomstrar det här i stan, folk går två&två, hånglar i affärerna, fnittrar och kelar i varje hörn så jag blir tokig.
På tv visas bara romantik och jag skyndar mig att byta kanal, mår lite illa varje gång och försöker hålla mig neutral runt Emilia. Men hon märker nog att mamma inte är samma glada mamma, för ibland kommer hon fram och gosar med mig.
Hur sött är inte det?

Imorgon måste jag än en gång säga hejdå till henne och vad är det för rättvisa med det?
Inget av det här är något jag velat men ändå måste jag vara ifrån henne hela tiden. Straff på straff känns det som, idag är jag lite tjurig och gillar inte verkligheten.

Jag peppar mig med planer som känns väldigt lockande, de är långt gående och kräver planering och disciplin från mig men jag skulle må bra av att göra något kreativt.
Sen om någon skulle vilja ta med mig på en resa skulle jag inte tacka nej! ;)

-5kg på ett par veckor så ska jag ta det som en bra grej?

Ja, nu verkar snuttan ha somnat så jag ska roa mig själv lite.

Hej på er!