Tidig söndag morgon och sommaren ler åt mig idag.
Jag vaknade vid 7 och nu tre timmar senare känns det som jag fått halva dagen gjord i sysslor.
Det stämmer att den effektivaste tiden är innan lunch, nu kan jag njuta av min sista semesterdag ute i värmen så länge jag känner för det.
Fredagen och lördagen var ett härligt avbrott i mina mörka, tunga och förutsägbara dagar.
Det var glädje, skratt, värme, drinkar, glass i solen, Kent på slottet och planer som gör mig glad.
Människor jag fick bra energi av att ha runtom mig istället för att bli nedstämd, osäker och oftast arg.
All denna ilska, som rinner ut i ingenting. Så onödigt. Men ändå inte- den måste ju ut! Kan inte föreställa mig att bära på allt och pressa in den, jag behöver en slagpåse nära mig vissa stunder.
Så är det med svek, det är oförståeligt och icke greppbart fast det enda jag vill är att just fatta.
Vrida och vända på samtalen, pussla ihop trådarna, se detaljerna jag blundat för innan, -och hur kunde jag vara så naiv?
Hah.
Imorgon börjar arbetet och nästa vecka börjar min finaste tjej förskola.
Igår märkte jag upp alla hennes kläder och ska sammanställa packningen som ska ligga där om dagarna.
Sysslor som jag uppskattar, de får tiden att gå men jag önskar det kunde finnas fler.
Jag fick ett bra uppvaknande angående mina framtidsplaner av någon, något som jag själv blir svettig av att tänka på. Att inte göra något av sitt liv utan bara hänga med i dagar som går och blir månader till år.
Utan att komma nånvart, med sig själv eller sina drömmar.
Drömmar har jag, men de ligger vilande- planer har jag men jag vet inte om jag är stark nog att genomföra dem. Ett till misslyckande gör mig livrädd och det bromsar mig för mycket.
Jävla ilands-problem.
Varför kan inte mitt 40-åriga jag komma hit och hälsa på mig, ta mig i kragen och säga det jag behöver höra på ren svenska.
Det hade hjälpt, så amen på det.
Nej, men nu orkar jag inte svamla mer idag. Fåglarna skriker på mig och kaffet ska drickas upp.
Tjing
Jag vaknade vid 7 och nu tre timmar senare känns det som jag fått halva dagen gjord i sysslor.
Det stämmer att den effektivaste tiden är innan lunch, nu kan jag njuta av min sista semesterdag ute i värmen så länge jag känner för det.
Fredagen och lördagen var ett härligt avbrott i mina mörka, tunga och förutsägbara dagar.
Det var glädje, skratt, värme, drinkar, glass i solen, Kent på slottet och planer som gör mig glad.
Människor jag fick bra energi av att ha runtom mig istället för att bli nedstämd, osäker och oftast arg.
All denna ilska, som rinner ut i ingenting. Så onödigt. Men ändå inte- den måste ju ut! Kan inte föreställa mig att bära på allt och pressa in den, jag behöver en slagpåse nära mig vissa stunder.
Så är det med svek, det är oförståeligt och icke greppbart fast det enda jag vill är att just fatta.
Vrida och vända på samtalen, pussla ihop trådarna, se detaljerna jag blundat för innan, -och hur kunde jag vara så naiv?
Hah.
Imorgon börjar arbetet och nästa vecka börjar min finaste tjej förskola.
Igår märkte jag upp alla hennes kläder och ska sammanställa packningen som ska ligga där om dagarna.
Sysslor som jag uppskattar, de får tiden att gå men jag önskar det kunde finnas fler.
Jag fick ett bra uppvaknande angående mina framtidsplaner av någon, något som jag själv blir svettig av att tänka på. Att inte göra något av sitt liv utan bara hänga med i dagar som går och blir månader till år.
Utan att komma nånvart, med sig själv eller sina drömmar.
Drömmar har jag, men de ligger vilande- planer har jag men jag vet inte om jag är stark nog att genomföra dem. Ett till misslyckande gör mig livrädd och det bromsar mig för mycket.
Jävla ilands-problem.
Varför kan inte mitt 40-åriga jag komma hit och hälsa på mig, ta mig i kragen och säga det jag behöver höra på ren svenska.
Det hade hjälpt, så amen på det.
Nej, men nu orkar jag inte svamla mer idag. Fåglarna skriker på mig och kaffet ska drickas upp.
Tjing
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar