Ett år

Så var den här fruktade dagen över. Dagen jag bävat över och haft ont i magen för- som att det skulle göra nån jävla skillnad i hur jag mår.

Den kom, den gick och jag pallade det.

På sätt och vis ser det bättre ut nu än då, men samtidigt har allt försämrats med en ironisk twist.

Jag gillar hur livet leker med en och hur vi förväntas studsa upp igen när livet knuffar omkull en.
Jag är bara så oerhört dålig på det där studsandet.