Bara en vanlig dag i affären :)

Men hej livet!

Förra torsdagen fick jag besked om att min tjänst -som börjar på måndag- utökas med ansvar.
I måndags skrev jag på ett förstahands- kontrakt på en lägenhet åt mig och Emilia- igår köpte jag t/r biljetter till Neapel för en veckas semester.
Som börjar med ett stopp i Rom!

Fan, det går bra nu :)

Att jag jobbat halvt ihjäl mig senaste veckorna börjar kännas i kroppen nu. Imorse satt det i halsen.
Men nu är det EN dag kvar, jag ska njuta och pressa ur det sista så det ser bra ut när ordinarie är tillbaka.
Jag SKA.

Planeringsdag x2 krånglade till det lite för oss föräldrar, men jag höll mig hemma idag och det blir papi-dag imorgon för min lilla skrutt.
Sedan har vi helgen för oss själva!

Är vädret med oss så finns det roliga planer också- Emiliahelgerna är dem bästa!

Nu ska jag sova i 5h och vara på jobbet senast 6, men det gör inget.

Nu verkar det vända, hörni :)

Häjj

Ledig från jobbet innebar en hel del annat på agendan.
Tandläkaren hittade inga hål i år heller, men tandstensrensning kom jag inte undan.
Usch så obehagligt, man låg i stolen och kände sig som någons husdjur när den hårdhänte tjejen gick loss på mina gaddar.

Sen tog jag tag i berget med kläder som legat och väntat på att bli namnmärkt. Nu har Emilia en höstgarderob redo och allt hon växt ur har plockats bort.
Hur ska jag kunna flytta med alls dessa kläder i lådor?
Jag vill varken sälja eller ge bort något..
Det är ju Emilias!

Fick en glad nyhet idag också- som resulterar i fler positiva saker.
Jag har fått ett förstahands-kontrakt från november, vilket gör att jag slipper dubbla hyror och annat tjafs.
Så nu kan jag bo kvar här lite längre än jag trott, innan jag flyttar två hus bort. Jag (vi!) får faktiskt stanna i samma område! :)

Imorgon gör jag dubbla pass och hinner få lite tid med Emilia mellan dem. Helgen blir rolig och fullsmockad och nästa helg blev vi bjudna på barnkalas!

Emilia sitter och har kaffe-bjudning på sitt rum med alla gosedjur- fast hon ska sova- och jag är redo att knoppa in. Igår skedade vi hela natten vilket gjorde att vi sov över tiden på morgonen- det gör vi alltid när vi sover ihop!

Hej och hå, tack för ikväll!

Vi har blivit med balkong!

Som Emilia brukar säga;

"Hääääälitt!"

Ibland känns det som att allt börjar bli bättre, lättare.
Att det som är nu kanske borde ha blivit så för att det är rätt.

Men sedan på kvällen hör jag porten öppnas och trappsteg. Hjärtat börjar klappa, men det är aldrig han som kommer genom min dörr.

Sundsvalls-tema

Jag har haft en intensiv vecka- med en rolig helg som avslut.

Just den intensiva biten har jag nämnt ett antal gånger, jobbet är vad som ligger i fokus nu och i några veckor fram.
Bara några veckor kvar på sommarschemat innan jag går in på nya, fasta tider och nya rutiner.

Efter några morgnar med instämpling kl 6 på jobbet (och utstämpling 22.15 på andra jobbet samma dagar) orkade jag helt enkelt inte ta bilen upp till Sundsvall i fredags. Vi drog istället lördag förmiddag och mötte upp min härliga släkt direkt.

Selånger marknad två dagar i rad, rantat med bilen i vanlig ordning och ätit god mat hela helgen! Utöver all skit man smäller i sig på marknaden då.
Efter att ha åkt karusell är jag fortfarande blåslagen med märkliga färgtoner längd ryggen. Jag ömmar och inser att jag är tamejsjutton för gammal för tivoli :/

Idag var det tillbaka i hetluften på jobbet. Vi har en jättekampanj på min avdelning och jag fick tack och lov skjuts så jag kom igång rätt snabbt.
Emilia ska ju på dagis, så det går inte fortare än vad det gör på morgonen :)

Nåja, det är kväll nu efter en tuff och samtidigt härlig dag med min stjärna.
Imorgon kör vi hårt igen och hoppas på samma bra väder- cyklingen blir ju bra mycket roligare då!

Miljöombytet var verkligen behövligt, samtidigt vill jag åka upp oftare Hem och till mina nära. Det skulle vara roligt att kunna stanna flera dagar också..
Snart tar jag semester! :D

Hej så länge!

Skjut mä vad trött jag är!

Andra dagen jag klivit upp före 5 och börjar 6. Nu har jag precis klivit av ena jobbet för att fortsätta på nästa ikväll- har krupit ner i sängen vilket inte är så smart kanske. Hade jag inte pillat med detta skulle jag garanterat somna :)

Igår började veckan med en riktig Måndag.
Sjukdom och annat bortfall på jobbet gjorde att jag valde att stanna och köra 12h istället för 9 så vi kom i fas.
Den här veckan blev jag även ansvarig över mejeriet, vilket såklart ökar pressen- men det är så kul!

Jösses sen vad det kräver mycket jobb att komma in i rutinerna på ny avdelning :)

Nu ska jag koppla om och köra 100% på andra jobbet och med helt andra uppgifter.

...ser fram emot helgen idag...


Hejpåer!

God morgon!

Måndag morgon- jag sitter på bussen till jobbet och klockan är strax efter halv sex på morgonen.

Nu går jag in som ansvarig på frukt&grönt i tre veckor, vilket betyder tidigAre morgnar framöver.
Ska bli kul, trots lite sömn :)

Igår blev det cirkus med Emilia, papi och två dagis-bekanta. Cirkus Scott var i stan och ungarna höll sig faktiskt rätt fokuserade under hela den två timmar långa föreställningen. Elefanten och bilar var roligast, om jag tolkar henne rätt :)

I helgen åker jag upp till Sundsvall, ngn först ska jag beta mig igenom veckan.

Trevlig augusti-vecka på er alla!

Hej

Min Emilia- helg tog musten ur min stjärna tyvärr.
Ikväll har hon legat och hostat och varit ömsom kall och varm i kroppen, imorgon får det visa sig om vi stannar hemma eller åker till våra respektive dagisplatser.

Det har varit fullt upp och väldigt varmt för oss- sommarens varmaste dag i lördags och söndagen kändes inte särskilt svalkande den heller. Emilias mormor kom ner till Uppsala i fredags så vi tillsammans med syrran +familj har hängt på Fjällnora-badet, badat hemma hos syrran i deras nya (barn)pool, åkt till Furuvik och i övrig flängt en del.

Det var barnloppis i lördags utanför mitt jobb också. Hettan fick oss att pinna på och jag fick endast hem en halv ikea-kasse- men det var fina kläder!
Mycket nöjd, särskilt som jag får hem ett avsevärt större paket med kläder nästa helg. Nu planerar jag för höstgarderoberna och det behövs alltid mer kläder än vad man tror. I alla fall om man planerar för två hem och extra uppsättning till dagis på allt.
Det är roligt! Tro nu inte att jag gnäller på att jag ordnar till flera.
Det är bäst jag förtydligar mitt skrivande numera så det tolkas på rätt sätt.

Idag jobbade jag ynka fyra timmar, så Emilia och jag hann hänga med kissen lite längre- jag är kattvakt fortfarande och fram till lördag. Så väl dags när vi börjar bli bra buddies alla tre =)
Emilia har stenkoll på rutinerna- hon ska mata och städa lådan och kasta leksaksråttan och sopa golvet.
Jag får INTE hjälpa till, enligt henne i alla fall.

Har en del charmiga bilder från i helgen- men nu är faktiskt klockan lite väl nära midnatt och jag ska upp 5.30.
När man når en viss ålder så behöver man inte mer än 6h sömn, right?

Nåja, har planerat kommande helgen utöver jobbet och några ölkvällar blir det innan lördag. På söndag ska vi på cirkus!
DET ska bli roligt!

Nu sätter jag punkt på helgrapporteringen, hoppas ni alla mår bra och fått ut det mesta av er helg.
Det har vi verkligen fått =)

Tjing

Onsdag redan?

Det är mycket jobb och lite fritid den här veckan- men lite kul hinner jag ha!

Just nu sitter jag hos min kattkompis en stund innan nästa jobb startar. Har varit igång sedan tidigt imorse och samlar kraft att hålla tempot uppe ikväll.

Igår fick jag väldigt fint beröm av en kollega! Det lever jag på än, tänk vilken enkel sak att säga något snällt till någon?
Det lever kvar lika bra som något elakt, förutom att man får bra energi i kroppen då :)
Ja, jobbet blev såklart lite roligare och det levde vidare tills jag fortsatte till nästa arbetsplats.
Om två veckor byter jag avdelning och ansvarar över frukt&grönt i tre veckor fram. Det är en minst lika stor utmaning och ska bli riktigt roligt!

Egentligen skulle jag med ut och tälta med vänner i veckan, men valde att inte följa med. Är rätt utarbetad och sömnen ligger lite efter. Istället får jag min första sovmorgon imorgon sedan två veckor.
Den kommer jag utnyttja till max inför Emilia-helgen :)

Nu är det dags att hoppa vidare, tjillevipp på er!

Hej!

Det är redan söndag kväll och jag har avverkat helgen rätt effektivt..

Mellan dubbla pass i några dagar har jag hunnit träffa vänner, gått på bio, druckit lite vin och haft väldigt trevligt- både i jobb och på sidan om.
Dessutom är jag kattvakt numera i två veckor fram.

Snälla Caesar får jag äran att pyssla om några stunder per dag och i helgen har jag inte känt att jag gett honom så mycket tid som jag velat. Vi sitter och myser om kvällarna i soffan i alla fall, han kurrandes och jag ätandes massa onyttigheter. Det är svårt att varva ner efter långa dagar, men konstigt nog är jag varken sliten eller särskilt utarbetad än.
Det är tredje helgen jag jobbar dubbelt och de tidigare var mycket värre. Nu har jag varit ute och rumlat några kvällar dessutom så min sömn är det sisådär med- men jag mår bättre?!

Nåja, imorgon får jag träffa min stjärna en stund igen- det är mitt måndagsnöje och en liten höjdpunkt i veckostarten efter att ha varit ifrån henne sedan torsdag.

Nästa vecka ser jag fram emot också! Förhoppningsvis faller allt på plats och då kommer det bli riktigt skoj =)

Klockan ringer 06.00 och även om jag tror att jag inte vill- så kommer jag behöva sova typ nu.

Hej på er alla!

Fin onge

Titta!

Emilia hade bakat pirat-kakor åt mig på dagis idag.
Smakar hur gott som helst :)

Hej måndag!

Vilken helg vi haft!

Jag och Emilia har haft en väldigt bra ledig tid och helgen gick alldeles för fort.
Lekland, bus ute och inne, fint väder nästan hela tiden och en glad mamma på det!

Helgen i övrigt var också väldigt bra, nu har jag energi till den här kommande veckan.
Måndagen började bra med mera ledighet, sol (och kulingvindar) samt så fick jag massor gjort.


Har faktiskt flera bilder att visa, men som vanligt orkar jag inte ladda upp.
Någon gång kommer den dagen också, så det där tålamodet ni kanske tappat för länge sedan kanske får sig en överraskning nån dag.

Tjillevipp på er!

Nu knyter jag ihop säcken

Jag hänger lätt upp mig på datum när det gäller nostalgi.
Minns fortfarande datumet då jag fick min första häst, datumet min hund gick bort och datumet jag för första gången kom till Uppsala med allt vad det medförde.
De betyder något för mig och varje år kommer jag ihåg det- minns vad som var och tänker på det en stund. Allt för att inte låta dåtiden försvinna, men även för att se vad jag har nu.

Idag för ett år sedan började jag bo själv och det var en hemskt jobbig tid, känslomässigt.
Hela den veckan blev upp- och ner eftersom det slutade på ett så onödigt dåligt vis.

Varför måste jag minnas detta? Jag måste inte, men det följer mig ofta. Förut var det dagligen men nu kan det gå veckor innan det slår tillbaka som en smocka i ansiktet på mig.

Det började egentligen den 16e juli förra året. Jag hade kommit hem från Sundsvall dagen innan och gick till sängs tidigt, rätt färdig och glad av att ha träffat Emilia efter några dagar ifrån henne.
Vaknar under kvällen av ett sms som jag inte förstår innebörden av. Ett gulligt sms som skar som knivar när jag läste det.

Det visade sig att det smset inte var tillägnat mig, utan till en annan tjej. Skrivet från han jag fortfarande bodde med.
Efter mycket om och men den natten kom det fram att hon funnits i bilden sedan mars och hon hade (bl. a.) varit hans ventil och stöttepelare för att "orka ta sig ur det här förhållandet". Även det skär hårt i mig fortfarande.
Inte bara hade hon varit mer intressant, hon hade även hjälpt honom slippa mig.

Det sveket är något som många tyvärr får erfara och jag insåg snart att jag inte alls är den där starka typen som lyfter mig själv upp för att gå vidare med mitt liv. Släppa skiten.
Nej, jag var och kanske är rätt knäckt av att någon som jag sett som min andra hälft skulle göra så mot mig.
Jag kan inte förstå varför någon förtjänar att få en sån behandling.
Det jag insåg flera månader senare är att jag även var sårad över att han inte behövde eller bad om min ursäkt för att gå vidare. Han hade redan gjort det.
Givetvis var han ledsen över att jag fick reda på det, men vem ångrar inte något som man blir avslöjad över?

Det jag inte tillåter mig själv är att grotta ner mig i är vad jag inte har fått reda på. Vad som döljer sig under den ytan är nog sånt jag aldrig skulle palla att ta in. De sista tre månaderna tillsammans var en enda stor lögn och allt runt vår vardag var falskt. Tyvärr.
Det var tyvärr inte första gången heller, det skedde när jag var i 8e månaden. Men jag vill inte svärta ner tiden runt Emilias födsel, även fast den blev hemskt skakig på slutet.
Många cyniker säger att redan där skulle man satt ner foten. Vi ville starta om och jag tror ändå att skadan redan var skedd, det förföljde mig långt efteråt även fast förhoppningen att starta om fanns där.
Jag var inte tillräckligt duktig på att fixa det bara.

Det här är givetvis min sida av det som hänt, men inget är förvrängt. Bara sett utifrån mitt perspektiv. Jag har säkerligen inte varit den bästa, roligaste, stabilaste och snyggaste personen att hänga med -eftersom det som skett har skett.
Men är det ändå mitt fel att det blev så?

Kan jag skylla på gravidhormoner, paranoia av osäkerhet, sömnlösa nätter och slitig vardag? Som senare blev långa, ensamma dagar då jag satt ensam på ny ort med en bebis som sov jämt när han jobbade?
Jag ruttnade lite av det, men skulle jag kanske ansträngt mig mer?

Sånt där vrider jag runt i mitt huvud. Som att det spelar någon roll. Som att det skulle ändra något.

Nu har det gått ett år sedan jag började bo själv- jag sitter i samma lägenhet ikväll med min fina unge som blivit ett år äldre och hur härlig som helst.
Jag gav mig upp till ett år att gräva ner mig - det tänkte jag för mig själv denna dag för ett år sedan och då lät det som en evighet fram. Kan inte fatta att min tid är slut, ska jag börja må bra nu ?
Det här året har varit som en berg- och dalbana med märkliga sidoturer, sånt jag inte kan skriva här för ingen skulle tro mig. Det skulle inte jag heller om jag fick det berättat för mig.

Dagen efter smset åkte vi till Furuvik, vilket var det svåraste att ge sig in i. Att leka glad "familj" för en dag, för Emilias skull.
Det gick mot alla odds och lade grunden för hur bra vi är med och runt Emilia och gör hennes vardag så enkel som det går.
Det är mycket som ser annorlunda ut nu, även jag känner mig som en annan person.
Mycket sårar fortfarande, men jag är inte mer än människa.

Nu tar jag inte upp denna negativa skit i min blogg mer, för jag vill börja kunna skriva igen.
Hitta glädjen med min blogg vilket har försvunnit på vägen, enkelspårigheten måste brytas.
Jag sätter helt enkelt ner foten till mig själv och slutar "leka martyr" som jag så fint blivit kallad av min icke andra hälft.

Så slut med mitt martyrskap från och med nu, nu tittar vi framåt!

Hejhej så länge =)

Allting snurrar

Semestern för sommaren är avklarad. Det blev några dagar i Sundsvall- vänner och familj ihop med min härliga stjärna.

Jag fick energi till att gå tillbaka till vardagen och kämpa igenom de kommande månaderna, förhoppningsvis med många planer och lite tid över för grubbel.

Som nu ikväll, då jag får tid över. Då sätter det igång och jag tänker på allt det nya.

Nya föräldrar, nya bekanta, familjens vänner och släkt och ingifta personer som också välkomnar in till dem.
Hur slår man det?
Att bli inbjuden och välkomnad och sedd som en av Dem är en känsla som inte går att förminska eller bräcka.
Det är klart det spelar roll.
Inget gammalt kan slå det nya.

Jag hatar att jag har en biroll i något jag vill vara delaktig i. Jag hatar mer att jag inte har förmågan att göra mig bättre än vad jag är.
Jag vet heller inte hur jag kan ändra mig, vilket gör mig bara mer arg på mig själv.

Det är inte bara skit jämt i alla fall.
Det har varit personalfest, familjelek på leklandet, mysiga dagar med vänner och kvällarna har fram tills nu fyllts ut med bra sällskap.

Jag tror jag ska sluta känna efter så jäkla mycket, förr var jag riktigt bra på det. Handlar ingenting om att bli lycklig, snarare en strävan efter lite neutralitet.
Det låter som drömmen just nu.

Ett år

Så var den här fruktade dagen över. Dagen jag bävat över och haft ont i magen för- som att det skulle göra nån jävla skillnad i hur jag mår.

Den kom, den gick och jag pallade det.

På sätt och vis ser det bättre ut nu än då, men samtidigt har allt försämrats med en ironisk twist.

Jag gillar hur livet leker med en och hur vi förväntas studsa upp igen när livet knuffar omkull en.
Jag är bara så oerhört dålig på det där studsandet.

Helg igen

Emilia är här istället för att jag har jobbhelg så jag har varit mer än nöjd. Nästa vecka går jag in i en ny fas med jobb och ändrade tider med allt vardagspussel.
Kan bli bra.

Vi fick besök av Micke i helgen också. Han kom hit i fredags och vi har varit på bio, tivoli, rantat runt ute och käkat pizza. Kort sammanfattat =)

Det har varit en bra helg, men avslutades lika deppigt som det på något sätt alltid gör efter att bra saker sker.
Händer något bra så följs det alltid av dåliga nyheter och jag börjar ärligt bli trött på det.

Känner apatin slå in och nu måste jag hitta på något som bryter av från det.

Har en ny lägenhet på gång och slår det in rätt flyttar jag i månadsskiftet. Vilken lättnad att få lämna det här stället!
Jag taggar som sjutton för att få planera flytt och möblering, det kan bli en rolig sommarsyssla.
Semesterveckan närmar sig också och efter några dubbelpass på senaste tiden ska det bli välbehövligt!

Schemat i sommar blir tjockt så jag laddar även för det- ska bli grymt kul! =)

Nåja, söndagskvällen är slut.
Hej från mig.

Junihelg

Jag fick smaka på sommaren med Emilia i helgen.

Vi har varit utomhus i stort sett hela tiden, hon mår bäst när hon får leka med jämnåriga och jag blir fortfarande galen av att vara inne mellan de fyra väggarna.

Vi fick färg, frisk luft och rolig tid tillsammans. Till veckan jobbar jag lite längre tider, men jag får ändock en extra helg med henne! Jag försöker förtränga att det beror på att jag inte har henne de tre kommande helgerna efter det.. hemska tanke.



Det var sommarfest på förskolan, Emilia har fina kompisar! Andra bilden är från tidigare idag- Emilia undrade varför folk låg och sov på gräsmattan?


Jag försöker ordna detta midsommar på ett bättre sätt än förra.(trots att Emilia inte är med mig..)
 Förra året är jobbigt att gå tillbaka till, så jag vill så gärna ordna nya och bättre minnen än då.
Det känns som en tragisk milstolpe, men ändå en milstolpe. Ett år.
Det är ett stort långfinger i mitt ansikte, jag ska försöka att inte älta det lika hårt som jag ältar allt i mitt liv.

Sedan- vad är det med all träffande musik nuförtiden?

Jag hör nya låtar rätt ofta och de sätter sig som en trästock i bröstet. Var tog all glad musik vägen??
Är det jag som har filter på mitt radar? Jag suger bara åt mig av tragik, martyrmusik, depp och plågomusik.
Som glasyr på kakan har jag biljetter till Melissa Horns spelning i Uppsala.
Om inte det är självplågan, så vet inte jag.
Nu är det förvisso i december spelningen äger rum, så jag kanske blivit värsta muntergöken tills dess ;)

Imorgon ska jag upp 5.30 och köra igång med mitt vikariat på nya jobbet! Pirrigt!
Bilen får jag i några dagar, så Emilia får inte åka på spännande cykelturer med mamma.. cykeln är väldigt uppskattad, men mamma uppskattar nog bilen mer.. Bekvämt kort sagt.

Nu är det snart midnatt och jag ska försöka sova lite. Går ofta rätt dåligt, men här ska jag inte sitta i alla fall!

Trevlig juni-vecka på er därute

Börjar nog bli galen

No nothing is as bad as it seems



Just give me a reasonJust a little bit's enoughJust a second we're not broken just bent
And we can learn to love again